Hur fan tänkte han?

Efter fyrtiofem minuters bök i sänghalmen (nej ni, inget sånt... bara en 6-månadersbebis som inte vill sova) ger jag upp, tar på mig mina mysbyxor och trevar efter nappen. Lilla Signe jublar på sitt eget bebissätt över att mamma äntligen har fattat galoppen och är redo att stiga upp och möta en ny härlig dag. Tycker hon. Jag tycker inte att det känns ett enda dugg härligt så här klockan sex på morgonen.

Adrian: Ligg du gumman. Jag kan gå upp.
Jag: Och det säger du nu din jäkla idiot. Här har jag liksom legat vaken i en timme nu...

Jag skulle vilja säga: Typiskt män! Dessvärre kan jag inte göra det eftersom jag vet att mina väninnor är de som ligger kvar och kör samma fula knep som Adrian. Som efter en timmes kämpande från partnerns sida säger:

- Ligg du älskling. Jag kan gå upp.

Hur fan hamnade jag här? Är det fler som, liksom jag, har dragit nitlotten? Som är den lurade?