Mot ljusare tider men oops så mycket äldre:)
Fler som tenderar att göra som jag?
Hur fan tänkte hon?
ETT AV TUSEN TELEFONSAMTAL:
- Lisa, det är väl sjukt konstigt att så många i vår omgivning har träffat så bra killar!
- Äh, jag hänger nog inte med. Vad menar du???
- Amen asså, jag menar att ingen av killarna skulle få för sig att nedvärdera eller ställa orimliga krav på kroppar.Typ. Ingen av oss har ju ens fixat brösten, botoxat pannan och så. Du fattar!
- Jaha, du menar så. Nä det är ju sant men... Linda hittade sin man på match.com när hon skulle hjälpa den där arbetskamraten att ragga på nätet... Gud vet vad han har gjort innan han träffade henne? Och nyårsafton förra året hånglade Nina med värdparets ena hälft och hennes älskade Linus med den andra hälften. Och det var ju tur i oturen att de kom på varandra samtidigt... Och Nille blev påkommen för att han surfade på icke alltför självförtoendeingivande sidor. Och Jessica blev nyligen lämnad för en annan... kille. Men visst Elvali, säger du så, så...
Jag är så jäkla trött på er!
Jag är så jäkla trött på alla er idioter som säger: "Ring om det är nåt. Jag ställer upp i alla väder, det vet du". Det är ju inte sant. Få av mina vänner ställer upp i alla väder. Vadå? Om jag ringer klockan sex en fredagkväll när ni precis ska sätta er och äta med familjen och se på tv... Kommer ni då om jag behöver er? Skulle inte tro det. Hur skulle ni (ni som i våra läsare) göra om en vän verkligen behövde er? Vart går gränsen?
Vi har stenkoll!
Spegel, spegel på väggen där...
Har ni stött på en människa med absolut noll självinsikt.? I bland blir det så komiskt att man skäms på personens bekostnad. Än värre är det när personen själv framställer sig som en person med ypperlig självkännedom. Det tragiska i det hela är ju att personen inte har den blekaste aning om att insikten inte finns! Vi anser oss nog vara ganska bra på att ha koll på både oss själva och andra. Och därför behöver ingen någonsin skämmas på vår bekostnad! Eller? Är det i själva verket så att vi tillhör den första kategorin? Hmm... tål att tänka på. Hur är det med er då? Har ni god självinsikt?
Vågar ni släppa loss?
Hett ämne i vänskapskretsarna just nu är huruvida det går att ha ohämmat sex ( eller överhuvudtaget) när barnen är hemma eller ej. Vi trodde i vår enfald att det endast var besvärligt när barnen var riktigt små eftersom fokus då låg på just barnen.
Nu med lite större barn och med facit i hand så undrar man varför man inte körde på som bara den? Jo just det, glömde att man faktiskt var rätt utpumpad då. Inte var det på grund av sängaktivitet utan snarare sömnlösa nätter, barnskrik och amning. Men det är ju sjukt mer komplicerat ju större barnen blir.
En del personer i umgänget tycker inte att det är svårt att koppla bort ungarna medan vi däremot är rent utav livrädda för att bli ertappade. Fy farao vad traumatiserande för barnen tänker vi, om de stackarna hör eller ser hur föräldrarna rumlar runt i sänghalmen...eller? Vad tycker ni?
God morgon älskling
Efter fyrtiofem minuters bök i sänghalmen (nej ni, inget sånt... bara en 6-månadersbebis som inte vill sova) ger jag upp, tar på mig mina mysbyxor och trevar efter nappen. Lilla Signe jublar på sitt eget bebissätt över att mamma äntligen har fattat galoppen och är redo att stiga upp och möta en ny härlig dag. Tycker hon. Jag tycker inte att det känns ett enda dugg härligt så här klockan sex på morgonen.
Adrian: Ligg du gumman. Jag kan gå upp.
Jag: Och det säger du nu din jäkla idiot. Här har jag liksom legat vaken i en timme nu...
Jag skulle vilja säga: Typiskt män! Dessvärre kan jag inte göra det eftersom jag vet att mina väninnor är de som ligger kvar och kör samma fula knep som Adrian. Som efter en timmes kämpande från partnerns sida säger:
- Ligg du älskling. Jag kan gå upp.
Hur fan hamnade jag här? Är det fler som, liksom jag, har dragit nitlotten? Som är den lurade?
Va fan finns det för mening med att gifta sig?
Det finns bara en anledning till varför jag inte vill gifta mig: Det kommer sluta med att hela bröllopet blir mitt projekt, mitt problem och mitt stora samtalsämne. Och jag kommer bli besviken över att Adrian inte engagerar sig, att han himlar med ögonen lite för ofta och suckar för högt ibland. Och så kommer jag bli arg, kasta saker så att de går sönder, gråta och spilla dyr mascara på örngottet. Va fan finns det för mening med att gifta sig? Är ni gifta? Hur gjorde ni? Var era sambos engagerade? Har jag fel? Snälla hjälp en ogift, vilsen kvinna att komma på rätt tankar. Vad är rätt? Måste båda vara lika engagerade?
Med söndertrasat underliv förskjuter jag tankar om sex
Hur kul är det att komma hem från förlossningen, söndertrasad och sydd på diverse ställen i nedre regionerna, och så börjar mannen prata om sex? Inte för att han på något vis insinuerar att det är en aktivitet vi nu ska utöva, men ändå. Hur kul är det på en skala? Jäkligt okul faktiskt. Tror minsann att ungen var åtta månader innan jag ens kunde stava till SEX. Hur var det för er? Var ni sugna så fort ni lämnade BB-byggnaden eller?
Gott nytt år på dig också älskling!
Häxan Surtant från Bolibompa.
Lisa framför spegeln inför nyårsfesten: Men gud, jag kan inte gå så här. Jag liknar ju en häxa.
Sambon utan att titta: Jaha...
Lisa: Men du kollar ju inte ens.
Sambon efter att ha kollat: Äsch, men det var ju inte så farligt.
